alfredsmor

Har denna känsla inom mig.. Är nere och ledsen med tårar i ögonen.. Mycket beror på att min älskade son åker till sin far i morgon..Hatar VERKLIGEN HATAR när han åker.. Det blir så tomt, så tyst så ensamt här hemma.. Ingenting är sig likt utan min Alfred hemma... Har verkligen njutit denna dag lite extra.. Hämta tidigare på dagis har lekt läst bok haft främmat pussats kramats badat.. Bara njutit vareviga lilla sekund.. I morgon blir det tåget till Stockholm för att byta i Gävle där vi ska skiljas åt för denna gången.. En del har sagt att gud va jobbigt skulle ja aldrig klara men du verkar klara de bra.. Kan säga att det gör jag inte! Hjärtat skriker och tårarna rinner vareviga gång.. Värst är när dom går till bilen och åker..Känns som hjärtat ska brista..

Den andra orsaken är min kära särbo och min plastdotter.. Han jobbar i Tierp utanför Uppsala (tror de) och vi kan inte prata..Orkar han så hörs vi 2 min nån gng.. Så skönt och höra hans röst.. Och min plastdotter får ja inte heller träffa förrän alla vi samlas hemma på Orust igen.. jag vet att hans jobb är sånt här men de e lika förbannat jobbigt ialla fall..Kanske blir bättre när vi bor under samma tak =)