alfredsmor

Det är sådana tårar som sakta faller ner för kinderna ikväll.. Vet egentligen inte varför!
Visst att det är över det är slut det är finito! Men det är inte därför, det är snarare känslan att man varit 2 och nu är man ensam..

Tryggheten att vara 2 är så stor, så obeskrivlig.. Nu står man ensam där mot allt i världen! Man har ingen att luta sig mot, ingen att gråta ut mot.. Visst han har inte betett sig bra mot mig det sista men.. Jag är rädd för att vara ensam ( ja ja erkänner till slut)..

Har min älskade Alfred, men ni förstår..

Sen är det en annan sak som skett, och jag har känslan att personen inte kommer som .... lovat..